Kvibille från forntid till nutid

Forntiden
Kvibille är urgammal kulturbygd. Här har människor bott och verkat i tusentals år. Men för 12000 år sedan såg landskapet helt annorlunda ut. Från istidens slut var trakten en havsvik. Det mesta av det som skulle bli en tätbefolkad bygd under bronsåldern låg då under vatten. Men från bondestenåldern (4000- f Kr) och framåt har området norr om kyrkan varit en boplats för människor under mer än 2500 år i sträck.     

De äldsta spåren av hus är från 2000 år f Kr och visar att där stått en byggnad på 24x5 meter. Mitt i huset fanns en stor grop. De arkeologiska fynd som gjorts är av flintaspån, skrapor och kärnor som visar på verktygstillverkning. Längs Suseån och väster om kyrkan har man också hittat föremål av flinta.   


Bronsåldern
De första människorna som kom till trakten efter att inlandsisen smält för omkring 12 000 år sedan levde främst av jakt, fiske och insamling av bär och nötter. Med tiden övergick detta till odling och boskapsskötsel för att bli dominerande under bronsåldern (1800-500 f Kr). Bronsålderns klimat var varmt och gynnsamt och påminde om dagens medelhavsklimat. Djuren kunde gå ute året runt. Vid denna tid började man använda smycken och vapen av metall. Brons, som är en legering av koppar och tenn var en vara som måste köpas utifrån.

I det öppna, svagt kuperade odlingslandskapet väster om Kvibille ned mot Suseån har fornlämningar satt tydliga avtryck i landskapsbilden. Här finns en ovanligt stor ansamling förhistoriska gravar. Den stora koncentrationen av gravhögar visar en långvarig bosättning. Det är här utan tvivel fråga om en förhistorisk bygd av betydelse till vilken speciella funktioner inom både religiös och världslig maktutövning kan ha varit knutna.

Boplats vid skolan
Norr om skolan i Kvibille finns en boplats som använts under hela bronsåldern. Generationerna har avlöst varandra och nya hus har byggts upp när de gamla tjänat ut. Spåren av det äldsta bronsåldershuset visar en byggnad på 26x9 meter. Senare har här stått fem hus som varit 15–20 meter långa. I ett av husen fanns förrådsgropar och en eldstad. Enskilda fynd från den här perioden är keramikskärvor. Ett vetekorn ger en liten ledtråd till bronsåldersbondens diet och odling. 



Järnåldern
Järnålder (500 före Kristus–1050 efter Kristus) Även under järnåldern bodde det människor på platsen norr om kyrkan. Fem av husen som man hittat spår av är från äldre järnåldern. Åtta vävtyngder och en sländtrissa visar att järnålderns befolkning tillverkat textilier i husen. Tre små keramikkoppar, fragment av en malsten, slipsten samt järnmalm har man hittat i byggnaderna. Träkol visar att det vuxit sälj, ek, hägg, rönn, hassel, björk och lind i närheten. Människorna som bodde här under järnåldern odlade korn, vete och emmervete. Pilört, åkerbinda och svinmålla kan också ha ingått i maten. Järnåldersfolket har haft en ugn för att rosta och torka livsmedel och de har hållit både gris och nötkreatur. 


Från medeltid till dagens Kvibille
Det tydligaste spåret från medeltiden är naturligtvis kyrkan som började byggas på 1100-talet. Runstenen i kyrkväggen ger ett kortfattat skriftligt meddelande från denna brytningstid då kristendomen tog över efter asatron i Skandinavien. Kyrkan med runstenen och kyrkogården, Tingshuset, Gästgivaregården, f d Handelsboden norr om Gästgivaregården, skolan och församlingshemmet är de äldre delarna i kyrkbyn. Tillsammans med det nyare området med affär, bibliotek, verksamhetslokaler och hyreslägenheter är detta än i dag centrum i samhället Kvibille. Området framför Gästgivaregården, som i dag är en stor trafikyta, var i äldre tider torget i byn. Söder om Tingshuset och nuvarande vägen mot Slättåkra låg ett stall för skjutshållningen genom Halland.