Palms stuga
Palms cottage
Hitta hit
GPS
WGS84: N 56° 46.6461', E 12° 50.6043'
Decimal: 56.7774, 12.8434
PALMS STUGA
Sadelmakarmästare Johan Aron Palm, som bebodde stugan fram till 1950, föddes i Kapplet i Veinge. Han var en lovordad sadelmakare och hade anställningar från Helsingborg till Gävle, innan han gifte sig med sin fru Albertina och slog ned bopålarna i Kvibille. Godsen runtom Halland hade alla behov av hans hantverk; han hämtades till godsen med hästskjuts och det var allehanda ting som skulle lagas- seldon till både arbete och finkörning, samt möbler som skulle ses över och stoppas om.
De fick tio barn, fem pojkar och fem flickor, varav en dog i ung ålder.
Efterhand som barnen växte upp lockade Amerika, det stora landet i väster. Hustrun Albertina hade tidigare varit i Amerika och kunde hjälpligt det engelska språket, vilket kom väl till pass. Den första att emigrera var äldste sonen Emil, f. 1877. Efterhand syskonen konfirmerades, kom han hem och hämtade dem. Till slut var det bara gamle Palm kvar och han ville bestämt inte följa med över havet.
Sadelmakeriet fortsatte Palm med ända fram till sin 80-årsdag. Trots att han var ensam i så många år verkade han inte sörja för det. Han var en sällskapsmänniska och gärna sedd som gäst på kalas och fester i bygden.
När Palm avled 1950 skänkte barnen stugan till kvibilleborna och Kvibille Hembygds-förening bildades.
Stugan blev troligen forslad till dagens plats från Slättåkra under senare delen av 1800-talet av Johan Aron Palm. Familjen bestående av Maken Johan Aron, hustrun Albertina, barnen Emil, Ivan, Ernfrid, Dorothea, Signe, Astrid, Dagmar, Artur och Isidor bebodde stugan runt förra sekelskiftet.
Exakt när Palms yrkesbana som sadelmakare började är inte känt. Men 1873 hade han anställning som ”sadelmagersvend” hos C. Christiansen i Helsingör, som utfärdade ”vandrebog” för honom. I denna bok infördes efter varje anställning de vitsord som mästaren gav gesällen. Efter en tid i Danmark flyttade Palm åter till Sverige och Halmstad, där han arbetade åt S. P. Rosendahl. För att lära så mycket som möjligt arbetade gesällerna hos olika mästare. Nästa plats var hos Th. F. Krook i Malmö, en tid därefter hos N. P. Bäckströms i Göteborg. Sista betyget från ”vandrebogen” är från A. Hedenström i Gävle år 1876. Från samtliga platser hade Palm lovord för att med ”flit och skicklighet ha fullgjort sin plikt samt för ett i alla hänseende städat och hedrande uppförande”.
Väl hemma i stugan var godsen som anlitade honom traktens; både Sperlingsholm, Vapnö, Susegården, Margreteberg och Fröllinge hade bruk för hans skicklighet. Även på godsen längre norrut var han eftertraktad, dock svarade han först på uppdrag från Kvibilletrakten och dess jordbrukare.
Arbetet på godsen varade i regel en månad på varje ställe. Han hämtades i stugan med hästskjuts- det var ju verktyg och material som skulle med. Mestadels hade han mat och husrum på godsen.
Såsmåningom drabbade ”Amerika-febern” även familjen Palm. Emil, som var den första att utvandra, hade gått som lärling hos sin far och detta förlänade honom anställning inom sadelmakeri- och tapsetsörbranschen i Amerika. I flera omgångar var han sedan hemma och hämtade över syskonen.
Till slut var det bara, förutom sadelmakaren själv, modern och yngste sonen Isidor kvar hemma i torpet. Albertina och Isidor följde med över havet, men fadern tycket att han var för gammal och ville vara kvar hemmavid.
De flesta av barnen var hemma och hälsade på flera gånger samt försökte övertala honom att ändra sig, men se det gick inte.
PALM’S COTTAGE
Saddlery master Johan Aron Palm, who lived the cottage until 1950, was born in Kapplet in Veinge. He was a praised saddler and had comissions from Helsingborg to Gävle before marrying his wife Albertina and settling down in Kvibille. The mansions around Halland all requested his craft; He was picked up with a horse-drawn carriage and it was all kind of things that needed mending- harness for work and display as well as furniture. They had ten children, five boys and five girls, one of whom died young. As the children grew up, America attracted. Albertina had previously been in America and spoke some English, which was suitable. The first to emigrate was Emil, born 1877. After the siblings had their first communion, he came home and retrieved them. In the end, only old Palm was left and he would definitely not follow across the ocean.
Palm continued to work as a saddle maker until his 80th birthday. Even though he was alone for so many years it did not seem to bother him. He was very socialable and often invited to parties in the village.
When he died in 1950, his children gave the cottage to local population and Kvibille Homebuilding Association was formed.
The cottage was probably moved to today's place from Slättåkra in the latter part of the 19th century by Johan Aron Palm. The family consisting of Johan Aron, the wife Albertina, the children Emil, Ivan, Ernfrid, Dorothea, Signe, Astrid, Dagmar, Artur and Isidor inhabited the cottage around the turn of the century.
Exactly when Palms's career as a saddler started, is not known. However, in 1873 he had been employed as a "saddler-apprentice" at C. Christiansen in Helsingør, who issued "vandrebog" for him. In this book, after each appointment, the testimonials were introduced by the master. After a while in Denmark, Palm moved back to Sweden and Halmstad, where he worked for S. P. Rosendahl.
To learn as much as possible, the apprentices worked with different masters.
Next place was at Th. F. Krook in Malmö, some time thereafter with N. P. Bäckströms in Gothenburg. The last rating from the "vandrebogen" (wandering book) is from A. Hedenström in Gävle in 1876. From all places, Palm had praise for "having perfection and skill to fulfill his duty, and for all the sake, clean and honorable conduct".
At home in the cottage it was the mansions that hired him; both Sperlingsholm, Vapnö, Susegården, Margreteberg and Fröllinge needed his skills. Even in the mansions further north he was sought after, however, he first responded on behalf of the ones around Kvibille and its farmers.
The work on the mansions usually lasted a month at each place. He was picked up at the cottage by horse carriage - tools and materials were included. Most of the time he had food and shelter on the estate.
However, the ”America fever" also affected the Palm family.
Emil, who was the first to migrate, had been apprenticed to his father and this forgave him employment in the saddlery industry in America. For several years he came back home and retrieved his siblings.
In the end, except for the saddler himself, the mother Albertina and youngest son Isidor remained at home in the village. Albertina and Isidor followed the family across the sea, but Johan thought he was too old and wanted to remain in the cottage.
Most of the children came back home for visits several times and tried to persuade him to change his mind and move to America as well, but see, they could not.
KULTURARVET I KVIBILLE
