Runstenen
The Rune Stone
Hitta hit
GPS
WGS84: N 56° 47.0705', E 12° 49.9942'
Decimal: 56.7845, 12.8332
Stenen som sitter inmurad i kyrkväggen har en gång varit upprättstående och rest till minne av Torlak. Texten lyder:
Efi ok Þorgaugtr þæiR lagðu stæin yfiiR Þorlak. Guð hilpi sal hans.
”Eve och Torgöt, de lade stenen över Torlak. Gud hjälpe hans själ.”
Namnet Efi är ovanligt, de två andra är däremot vanliga. Torgöt betyder Tor (gudanamnet) och Göt, innevånare i Götaland, och Lak strid eller kamp.
I Halland är endast fyra runinskrifter kända och alla är hemmahörande i Halmstadstrakten. De övriga tre stenarna har ingått i medeltida gravmonument och detta är den enda med en fullständig inskrift av vikingatida runor. Stenen markerar en övergång mellan vikingatid och medeltid, och den alldeles säkert stormiga övergången från asatro till kristen livssyn. Den har troligen ristats en bit in på 1100-talet.
Uttrycket att man ”lagt stenen” över någon förekommer i ca 20 inskrifter med den vikingatida runraden, och Kvibillestenen är den enda från
gammalt danskt område (Halland blev svenskt 1658).
Stenarna har använts som byggmaterial och därför står ingen av dem på sin ursprungliga plats. Tänk så många oupptäckta runstenar det kan finnas!
Runstenar ristades mellan år 300 till 1130 e.Kr. De förekommer i hela norden, men de äldsta finner man i Norge. I Sverige finns runstenar huvudsakligen i landskapen kring Mälardalen.
På de äldre stenarna, före år 800, används den äldre futharken som bestod av 24 tecken.
De tidiga är ofta ristade utan ornamentik, och deras syfte är inte lika tydligt som med de vikingatida stenarna, som nästan alltid höll sig till samma mall- ”[namn] reste stenen efter sin släkting [namn], som hade gjort si och dog så. Gud hjälpe hans själ. [namn] ristade”.
Runor användes som vårt första alfabet i norden, men hade också individuell magisk symbolik. Dessa är vanligare på föremål än på stenar.
Ett av de främsta syftena med runstenar verkar ha varit att resa ett monument över en viss individ, så att denna inte blev bortglömd i tidens brus. Det var också att markera att vederbörande övergått från hednisk till kristen tro.
Även arvsdokument ristades med runskrift, och av bevarade sådana kan man utläsa att även kvinnor hade arvsrätt i forn tid. Redan på 400-talet skall några döttrar ha ärvt sin fader, enligt Tunestenen i Norge. Denna sten har tolkats som bevis för att kvinnorna sedan gammalt hade lagfäst arvs- och egendomsrätt i Norden.
Även kvinnor kunde arbeta som runristare. En som bevisligen existerat var Frögärd från Ösby, som efterlämnat två runstenar.
Man ristade kärleksrunor, dödsrunor eller ristade på träspån för sejdseanser. Det har hittats runor på trästycken och benbitar. Man kunde också märka sina tillhörigheter, och lustigt nog gav man då föremålet en persona. På ett fynd står det att läsa- ”jag tillhör [namn].
De äldsta runorna har flera likheter med de alfabet som var i bruk runt Medelhavet kring Kristi födelse, men man har tvistat om vilket som är den direkta förebilden. Numera är de flesta överens om att det nog är det latinska alfabetet – romarnas skrift – som ligger till grund. Runorna verkar också dyka upp den tid som brukar kallas romersk järnålder (ca 0–400 e.Kr.), eftersom Norden då stod i tät kontakt med romarriket.
På vissa håll i Sverige användes runskrift ända in på 1500-talet.
THE RUNE STONE
The stone that is walled in the church wall has once been upright and in reminiscence of Torlak. The runes read:
"Eve and Torgöt, they laid the stone over Torlak. God help his soul. "
In Halland only four rune stones are known. The other three stones have been part of medieval grave monuments and this is the only one with a full inscription of the Viking runes. The stone marks a transition between Viking Age and the Middle Age, and the stormy transition from paganism to Christianity. It has probably been carved early 1100s.
The expression ”to lay the stone over someone” occurs in about 20 inscriptions in the Viking era, and Kvibillestenen is the only one from old Danish territory (Halland became Swedish 1658).
The stones have been used as building materials and therefore none of them are in their original location.
Imagine how many undiscovered rune stones there may be!
Rune stones were carved between the years 300 to 1130 AD. They occur throughout the north, but the oldest are found in Norway. They are mainly found in the countryside around Mälardalen in Sweden.
On the older stones, before the year 800, the older futhark was used, which consisted of 24 characters.
The early ones are often carved without ornaments and their purpose is not as clear as the Viking stones, which almost always used the same template; "[name] erected the stone after his relative [name] who had done this and said that. God help his soul. [name]
carved ".
Runes were used as our first alphabet in the north, but had individual magic symbolism. These are more common on items than on stones.
One of the main purposes of rune stones seems to have been as monument to a certain individual so that he or she was not forgotten in the passage of time. It was also to mark that the person had passed from pagan to Christian faith.
Legacy documents were also carved, and by preserved ones, it’s clear that even women had inheritance rights in ancient times. Already in the 400's, some daughters were to inherit their father, according to Tunestenen in Norway. This stone has been interpreted as evidence that the women had inheritance and property rights in the Nordic countries in ancient times.
Women could also work as a rune carvers. One known female rune carver was Frögärd in Ösby.
They carved love runes, death runes or carving on wood chips for magic sessions. Runes have been found on wooden pieces and bone bits. People could also mark their belongings with runes, and sometimes gave them a persona. On one find it is read- "I belong to [name].
The oldest runes have several similarities to the alphabets that were used around the Mediterranean at the birth of Christ, but it has been questioned which one is the direct model. Nowadays, most agree that it is probably the Latin alphabet - the Roman scripture - which is the basis. The runes also seem to show up during the Roman Iron Age (about 0-400 AD), when the Nordic countries were in close contact with the Roman Empire.
In some parts of Sweden, runes were carved til the 16th century.
KULTURARVET I KVIBILLE
